Tänk att min underbara lilla Theodor är 18 månader gammal idag. Ett och ett halvt år! Så mycket som har hänt på bara 18 månader. Från att vara en liten, skrynklig, mjuk, hjälplös knytt som inte ens kunde lyfta huvudet själv så är han nu den lilla killen med den stora personligheten som kör sin traktor genom hela hallen, fastnar i tvättkorgen, klättrar upp på stolar med en filt över huvudet och blandar ihop "lampa" och "mamma". Som äter själv, helst med sked. Som springer runt med en kastrull och låtsasmatar sin mamma och pappa och favoritgosis Leo. Som lyser upp när han får äran att stänga dörrar och som rycker till och ser skyldig ut när man kommer på honom med att göra något han inte får. den lilla killen vars röst går nonstop trots att han mest pratar jibberish. Men så kommer det ett "Daddy" eller ett "hej" eller ett "byye" och för varje framsteg jublar och applåderar mamma och pappa. Åh, jag älskar honom så mycket så det är inte klokt.

I två tredjedelar av sitt liv har han nu varit Uddevalla-bo. För det är exakt ett år sedan vi flyttade hit.



Tänk, från detta: