Det spännande livet med en 1½-åring. Del 10
Känslan när ens barn kommer springande med en fantastiskt rolig ny sak han hittat och man ser att det är toaborsten och tillhörande hållare han fått tag på och vägrar lämna ifrån sig.
Inte världens bästa känsla altså...
A guilty confession
Ja, jag har ett erkännande att göra: Vi har försummat vårt sovrum. Vi har försökt att hålla lägenheten städad. Men vi har fokuserat på de rum där våra gäster rör sig. Vardagsrummet, badrummet, köket och hallen.
När vi städat här har dessa scenarion varit ganska vanligt förekommande:
*städa städa* - Vad är det här? En påse med kläder som ska slängas. Hmm... ställer in den i sovrummet så länge.
*städa städa* Oj, massa smycken. Ah, jag lägger dem på byrån i sovrummet så länge så kan jag ta hand om dem sen.
*städa städa* Vad är det här? Jaha, lite tidningar och böcker, davids arbetskläder, några tofflor, en stepup-bräda, smutskläder... mmm... men jag lägger det i sovrummet och tar det sen.
*tvätta tvätta* Oj, massa tvätt som ska in i garderoben. Jag lägger det på gungstolen i sovrummet så tar jag hand om det sen.
*tvätta tvätta* Oj, nu får vi besök och det hänger tvätt i hela sovrummet. Äh, jag ställer in det i vårt sovrum så länge så kan jag ta hand om det sen...
Problemet var att "sen" gjorde jag inte allt det här utan jag lekte med Theodor, umgicks med kompisar, slappade framför tv:n eller spelade dator istället ;)
Så resultatet blev att vårt sovrum liknade något som man kan se i program om maniska samlare... Men idag har vi gjort ett ryck och faktiskt städat där inne. Nu ska vi äta lite och sedan är det egentligen bara dammsugning kvar. Och jag vet att vi ska göra det "sen"... men vi SKA göra det idag. Jag lovar!
Från detta:
Till detta:
Och från detta:
Till detta:
Bjuder på några bilder till :
Dagen efter kvällen före...
Igår var vi på grisfest med 70-talstema. Blev en jättetrevlig kväll och det var himla kul att vara på ett party där alla gästerna verkligen ansträgt sig för att följa temat :) Umgicks mest med Spencer och Therese och det var trevligt att få lära känna Therese bättre!
Idag är jag dock trött... jättetrött ! Så nu orkar jag inte skriva mer utan slänger in lite bilder istället ;)
Partypeople:
Partypeople:
Mmmm... gris:
Glada damer:
Min älskade son
Tänk att min underbara lilla Theodor är 18 månader gammal idag. Ett och ett halvt år! Så mycket som har hänt på bara 18 månader. Från att vara en liten, skrynklig, mjuk, hjälplös knytt som inte ens kunde lyfta huvudet själv så är han nu den lilla killen med den stora personligheten som kör sin traktor genom hela hallen, fastnar i tvättkorgen, klättrar upp på stolar med en filt över huvudet och blandar ihop "lampa" och "mamma". Som äter själv, helst med sked. Som springer runt med en kastrull och låtsasmatar sin mamma och pappa och favoritgosis Leo. Som lyser upp när han får äran att stänga dörrar och som rycker till och ser skyldig ut när man kommer på honom med att göra något han inte får. den lilla killen vars röst går nonstop trots att han mest pratar jibberish. Men så kommer det ett "Daddy" eller ett "hej" eller ett "byye" och för varje framsteg jublar och applåderar mamma och pappa. Åh, jag älskar honom så mycket så det är inte klokt.
I två tredjedelar av sitt liv har han nu varit Uddevalla-bo. För det är exakt ett år sedan vi flyttade hit.
Tänk, från detta:
I två tredjedelar av sitt liv har han nu varit Uddevalla-bo. För det är exakt ett år sedan vi flyttade hit.
Tänk, från detta:
Till detta:
Det spännande livet med en 1½-åring. Del 9
Vem visste att spillfria muggar var förbrukningsvaror?
När man får barn vet man ju att det går mycket förbrukningsvaror. Tvättservetter, blöjor, välling och i viss mån nappar. Men spillfria plastmuggar? Nu är vi inne på mugg nummer 4. Kan inte någon tillverka en spillfri och oförstörbar mugg ? Förslagsvis en som har en skyddande hinna av gummi eller något runt? Hur svårt ska det vara?
(och ps. En spillfri mugg räknas inte som spillfri i mitt tycke om det bara är att böja på pipen för att få ut vattnet. Hur korkade tror tillverkarna att våra barn är?)
(och ps. En spillfri mugg räknas inte som spillfri i mitt tycke om det bara är att böja på pipen för att få ut vattnet. Hur korkade tror tillverkarna att våra barn är?)
Tar tillvara på de soliga dagarna
Igår tog vi bussen till Unda och badade, idag åkte jag och mamma med Theodor till Gardesanna och badade. Nåja, inte så mycket badade som vadade, men det räknas också tycker jag :)
Jag tänker se till att det jag minns av den här sommaren är allt mysigt vi gjorde på de varma dagarna!
Jag tänker se till att det jag minns av den här sommaren är allt mysigt vi gjorde på de varma dagarna!
En sak till:
Massa grattis till Daniel och Rebecca som blivit tvåbarnsföräldrar!
Välkommen till världen lille Loa, Charlies lillebror...
<3 <3 <3
Välkommen till världen lille Loa, Charlies lillebror...
<3 <3 <3
Förra veckan...
...var fullt upp. Jag tänkte blogga om vad jag gjorde men jag hann inte. Så nu kommer ett långt inlägg ;)
Måndag: Åkte till Göteborg och hängde med Kusinas Karin (tillika en av Theodors faddrar). Hade en jättemysig dag och gick på café (2 olika), kollade i affärer, promenerade i solen, satt på en balkong och blev inredningsinspirerad och åt melon. Theodors blöja sprang läck och han fick en ny outfit efter att han fått göra en liten nakendans på balkongen. Haha.
Måndag: Åkte till Göteborg och hängde med Kusinas Karin (tillika en av Theodors faddrar). Hade en jättemysig dag och gick på café (2 olika), kollade i affärer, promenerade i solen, satt på en balkong och blev inredningsinspirerad och åt melon. Theodors blöja sprang läck och han fick en ny outfit efter att han fått göra en liten nakendans på balkongen. Haha.
Tisdag: Promenerade på strandpromenaden och hamnade vid bodelebadet där Theodor fick bada i havet för första gången i sitt liv. Han älskade det och vi fick tillslut ta honom från vattnet hysteriskt skrikande. Jag hoppas att det blir många fler chanser för honom den här sommaren att få bada i havet!
Onsdag: Åkte till gråbo för att hälsa på min gammelfaster. Det blev inga kort men ett trevligt besök :)
Torsdag: Åkte till Trollhättan och träffade Madeleine en stund. Fallens dagar hade tjuvstartat och jag var lite sådär lagom glad när butlers spelade house-musik så att inredningen i mitt sovrum vibrerade...
Fredag: Befann oss i Trollhättan och gick en sväng på marknaden. Mamma ville klippa sig och bjöd mig på att få toppa håret hos frissan också. Theodor var jättesnäll och fick inga hysteriska anfall trots att vi var där en ganska lång stund och han mot slutet var ganska uttråkad. Sedan blev det sushi för oss vuxna. Mums mums. På eftermiddagen träffade jag Sysslingen Anna som kom och hängde med oss och drack iskaffe och spanade på folk. Efter att Theodor sedan lagt sig fick jag chans att träffa Yohanna och gå till öltälten. Sååå mycket folk!
Lördag: David kom till Trollhättan och vi picknickade med Sofie, Johan och Tilde på spikön. Theodor fick härja fritt vilket var mycket uppskattat, av honom, vi var ganska stressade... Sedan gick vi återigen på marknaden och åkte sedan hem till Uddevalla. Möttes av en Daniel som hade städat vår lägenhet! <3
Lördag: David kom till Trollhättan och vi picknickade med Sofie, Johan och Tilde på spikön. Theodor fick härja fritt vilket var mycket uppskattat, av honom, vi var ganska stressade... Sedan gick vi återigen på marknaden och åkte sedan hem till Uddevalla. Möttes av en Daniel som hade städat vår lägenhet! <3
Söndag: Slappardagen #1 !!!
Pyjamas på hela dagen och tv-tittande och dataspel stod på schemat. Theodor var lite ur gängorna som han brukar vara när vi inte varit hemma på några dagar och jag tror att han tyckte att det var riktigt skönt att inte göra något särskilt.
Och på den vägen är det... Den här veckan har vi inte heller gjort så mycket. Igår var vi hemma och idag tog vi en lååång brant promenad. Så fick vi lite motion också. Imorrn blir det kanske bad med Yohanna & co. Vi tar dagarna som de kommer och njuter :)
Något att tänka på
When an old man died in the geriatric ward of a nursing home in an Australian country town, it was believed that he had nothing left of any value.
Later, when the nurses were going through his meagre possessions, They found this poem. Its quality and content so impressed the staff that copies were made and distributed to every nurse in the hospital.
One nurse took her copy to Melbourne. The old man's sole bequest to posterity has since appeared in the Christmas editions of magazines around the country and appearing in mags for Mental Health. A slide presentation has also been made based on his simple, but eloquent, poem.
And this old man, with nothing left to give to the world, is now the author of this 'anonymous' poem winging across the Internet.
Cranky Old Man
What do you see nurses? What do you see?
What are you thinking, when you're looking at me?
A cranky old man, not very wise,
Uncertain of habit, with faraway eyes?
Who dribbles his food, and makes no reply.
When you say in a loud voice 'I do wish you'd try!'
Who seems not to notice, the things that you do.
And forever is losing a sock or a shoe?
Who, resisting or not, lets you do as you will,
With bathing and feeding. The long day to fill?
Is that what you're thinking? Is that what you see?
Then open your eyes, nurse, you're not looking at me.
I'll tell you who I am, as I sit here so still,
As I do at your bidding, as I eat at your will.
I'm a small child of Ten, with a father and mother,
Brothers and sisters, who love one another
A young boy of Sixteen, with wings on his feet
Dreaming that soon now, a lover he'll meet.
A groom soon at Twenty, my heart gives a leap.
Remembering, the vows, that I promised to keep.
At Twenty-Five, now, I have young of my own.
Who need me to guide and a secure a happy home.
A man of Thirty. My young now grown fast,
Bound to each other, with ties that should last.
At Forty, my young sons have grown and are gone,
But my woman is beside me to see I don't mourn.
At Fifty, once more, Babies play 'round my knee,
Again, we know children. My loved one and me.
Dark days are upon me. My wife is now dead.
I look at the future, I shudder with dread.
For my young are all rearing young of their own.
And I think of the years. And the love that I've known.
I'm now an old man, and nature is cruel.
It's jest to make old age look like a fool.
The body, it crumbles ,grace and vigour depart.
There is now a stone where I once had a heart.
But inside this old carcass a young man still dwells,
And now and again my battered heart swells
I remember the joys, I remember the pain.
And I'm loving and living life over again.
I think of the years, all too few, gone too fast.
And accept the stark fact, that nothing can last.
So open your eyes, people, open and see.
Not a cranky old man .
Look closer.
Later, when the nurses were going through his meagre possessions, They found this poem. Its quality and content so impressed the staff that copies were made and distributed to every nurse in the hospital.
One nurse took her copy to Melbourne. The old man's sole bequest to posterity has since appeared in the Christmas editions of magazines around the country and appearing in mags for Mental Health. A slide presentation has also been made based on his simple, but eloquent, poem.
And this old man, with nothing left to give to the world, is now the author of this 'anonymous' poem winging across the Internet.
Cranky Old Man
What do you see nurses? What do you see?
What are you thinking, when you're looking at me?
A cranky old man, not very wise,
Uncertain of habit, with faraway eyes?
Who dribbles his food, and makes no reply.
When you say in a loud voice 'I do wish you'd try!'
Who seems not to notice, the things that you do.
And forever is losing a sock or a shoe?
Who, resisting or not, lets you do as you will,
With bathing and feeding. The long day to fill?
Is that what you're thinking? Is that what you see?
Then open your eyes, nurse, you're not looking at me.
I'll tell you who I am, as I sit here so still,
As I do at your bidding, as I eat at your will.
I'm a small child of Ten, with a father and mother,
Brothers and sisters, who love one another
A young boy of Sixteen, with wings on his feet
Dreaming that soon now, a lover he'll meet.
A groom soon at Twenty, my heart gives a leap.
Remembering, the vows, that I promised to keep.
At Twenty-Five, now, I have young of my own.
Who need me to guide and a secure a happy home.
A man of Thirty. My young now grown fast,
Bound to each other, with ties that should last.
At Forty, my young sons have grown and are gone,
But my woman is beside me to see I don't mourn.
At Fifty, once more, Babies play 'round my knee,
Again, we know children. My loved one and me.
Dark days are upon me. My wife is now dead.
I look at the future, I shudder with dread.
For my young are all rearing young of their own.
And I think of the years. And the love that I've known.
I'm now an old man, and nature is cruel.
It's jest to make old age look like a fool.
The body, it crumbles ,grace and vigour depart.
There is now a stone where I once had a heart.
But inside this old carcass a young man still dwells,
And now and again my battered heart swells
I remember the joys, I remember the pain.
And I'm loving and living life over again.
I think of the years, all too few, gone too fast.
And accept the stark fact, that nothing can last.
So open your eyes, people, open and see.
Not a cranky old man .
Look closer.
see,
ME!!
Remember this poem when you next meet an older person who you might brush aside without looking at the young soul within. We will all, one day, be there, too!
Remember this poem when you next meet an older person who you might brush aside without looking at the young soul within. We will all, one day, be there, too!
Det spännande livet med en 1½-åring. Del 8
Man fattar vinken när barnet kommer indragandes med sin sulky och en sko i vardagsrummet. Han fick som han ville. Vi tog en promenad.
You gotta love em'
Vi får inga mer pengar från socialen nu. För vi kommer få vår skatteåterbäring i mitten av augusti. Så då tycker socialen att vi kan vänta tills dess med att köpa mat. Yep, logiskt värre. Vår ettåring kan säkert klara sig på nudlar i två veckor...
Oh lord give me strength...
Oh lord give me strength...
Varning för strandgatan
Jag och mamma träffades en sväng idag. Eftersom vädret var fint beslutade vi att gå och fika. Vi traskade ner till strandgatan och beställde var sin latte och en kärleksmums som vi också fick grädde på :) So far so good...
Vi kände direkt att kärleksmumsen smakade lite konstigt, men eftersom vi nu betalt för dem så åt vi upp dem ändå och konstaterade att "ja ja, då vet vi att den här kakan inte är så god på det här stället".
Två timmar senare mådde både jag och mamma så illa att vi var tvungna att lägga oss en stund. Stackars Theodor fick sitta i sin säng och leka för sig själv en halvtimma. :( På vägen hem till Uddevalla fick jag dessutom frossa och jag har verkligen mått ILLA !!!
Mamma är ok nu och jag börjar bli bättre, kommer förhoppningsvis vara återställd imorgon. Behöver kanske inte säga att det var sista gången på länge som jag fikar där...
Nej, läggdags nu. Natti natti. Imorrn blir det mys med kusinas... :)
Vi kände direkt att kärleksmumsen smakade lite konstigt, men eftersom vi nu betalt för dem så åt vi upp dem ändå och konstaterade att "ja ja, då vet vi att den här kakan inte är så god på det här stället".
Två timmar senare mådde både jag och mamma så illa att vi var tvungna att lägga oss en stund. Stackars Theodor fick sitta i sin säng och leka för sig själv en halvtimma. :( På vägen hem till Uddevalla fick jag dessutom frossa och jag har verkligen mått ILLA !!!
Mamma är ok nu och jag börjar bli bättre, kommer förhoppningsvis vara återställd imorgon. Behöver kanske inte säga att det var sista gången på länge som jag fikar där...
Nej, läggdags nu. Natti natti. Imorrn blir det mys med kusinas... :)
Tillbaka på facebook
Efter en vecka med avaktiverat facebook-konto har jag återfått mer livslust. Jag har pratat mer med min man och umgåtts mer med min son. Jag har nu aktiverat kontot igen eftersom det på vissa sätt underlättar kontakt med andra människor. "Alla" har ju facebook och mycket av det sociala utbytet sker där, liksom inbjudningar, planer att ses o.s.v.
Förhoppningsvis kommer jag dock att använda facebook mycket mindre nu. Jag ska börja med att göra en rensning av min kompislista ikväll. Det är onödigt att ha massa folk på listan som jag aldrig pratar med ändå...
Förhoppningsvis kommer jag dock att använda facebook mycket mindre nu. Jag ska börja med att göra en rensning av min kompislista ikväll. Det är onödigt att ha massa folk på listan som jag aldrig pratar med ändå...
Första semesterdagen
Idag var jag ledig (som jag visserligen alltid är på lördagar, men utan pressen att jag måste "göra det mesta" av helgen) och dagen spenderades i lugnan ro med Theodor. Vi busade hemma och tog två promenader. En utan pappa och en med pappa :)
En bra dag. Imorrn blir det en tripp hem till mamma som jag inte träffat på länge nu känns det som..
En bra dag. Imorrn blir det en tripp hem till mamma som jag inte träffat på länge nu känns det som..
Det spännande livet med en 1½-åring. Del 7
De stunder då man ska byta en riktigt otäck bajsblöja, och barnet uppvisar en helt ny dimension av hysteriskt utbrott när man lägger det på skötbordet så man funderar på om man ska ringa en exorcist eller en viltvårdare med bedövningsgevär. Då är det spännande att vara mamma.
För övrigt kan ett barn på 11 kg sparka förvånansvärt hårt!
Jäkla recept
Snäll som jag är så tänkte jag baka massa muffins till jobbet. Massor altså. Jag tänkte vara så snäll att jag lämnar jobbet på min sista dag med muffins i frysen som de kan plocka upp och tina när de vill ha lite fika. Så snäll är jag :)
Så jag plockade fram ett recept. Och la på 150% på det. Det skulle göra att jag skulle få ca 45 muffins... Många till jobbet och några att behålla hemma. 32 muffins blev det, och då var de sista väldigt små. Jag ska aldrig använda det receptet igen. Morr
Så jag plockade fram ett recept. Och la på 150% på det. Det skulle göra att jag skulle få ca 45 muffins... Många till jobbet och några att behålla hemma. 32 muffins blev det, och då var de sista väldigt små. Jag ska aldrig använda det receptet igen. Morr
Två dagar kvar...
...av sommarjobbet.
Tick tack tick tack. Jag ser fram emot att bli lite ledig ;)
Tick tack tick tack. Jag ser fram emot att bli lite ledig ;)
Men snälla ?
Läste den här artikeln på aftonbladet om en kvinna som var för fet för att åka Balder och slänggungorna på Liseberg. Några saker i den här artikeln reagerar jag på:
"Efter att ha löst biljett och åkpass för 375 kronor styrde hon kosan mot berg- och dalbanan Balder. Där tog det stopp. Stina fick beskedet att hennes midjemått inte var förenligt med attraktionens säkerhetsrutiner.
"Efter att ha löst biljett och åkpass för 375 kronor styrde hon kosan mot berg- och dalbanan Balder. Där tog det stopp. Stina fick beskedet att hennes midjemått inte var förenligt med attraktionens säkerhetsrutiner.
– Vi hade köat en halvtimme. När jag skulle sätta på bältet så gick det inte. Jag kände mig kränkt och uttittad, säger hon."
Hade det varit bättre om de låtit henne åka trots att hon var för fet för säkerhetsbältet/bygeln? Hade hon föredragit att flyga ur en bergochdalbana i farten? Trodde hon att säkerhetsbältet/bygeln var dekoration? Nej, den har faktiskt en anledning att vara där! På vilket sätt kände hon sig kränkt? Visste hon inte att hon var fet? Jag förstår att hon kände sig uttittad för hade jag varit i samma tåg och köat en halvtimma så hade jag också tittat nyfiket på vem som uppehöll oss så att vi inte kom iväg.
"Inte heller karusellen Slänggungan hade rum för Stina – som fick stå bredvid och titta på medan de andra åkte.
Hade det varit bättre om de låtit henne åka trots att hon var för fet för säkerhetsbältet/bygeln? Hade hon föredragit att flyga ur en bergochdalbana i farten? Trodde hon att säkerhetsbältet/bygeln var dekoration? Nej, den har faktiskt en anledning att vara där! På vilket sätt kände hon sig kränkt? Visste hon inte att hon var fet? Jag förstår att hon kände sig uttittad för hade jag varit i samma tåg och köat en halvtimma så hade jag också tittat nyfiket på vem som uppehöll oss så att vi inte kom iväg.
"Inte heller karusellen Slänggungan hade rum för Stina – som fick stå bredvid och titta på medan de andra åkte.
– Det kändes inte så bra. Jag blev väldigt ledsen."
Det är en karusell för barn! Tror man verkligen att man som en överviktig vuxen ska få plats i den?
Det är en karusell för barn! Tror man verkligen att man som en överviktig vuxen ska få plats i den?
"Lisebergs informatör Agneta Caspersen säger att det inte finns någon specifik viktgräns för nöjesparkens attraktioner.
– Nej, men på varje attraktion finns ett säkerhetsbälte eller en bygel som man måste kunna stänga. Det beror lite på hur kilona är fördelade, säger hon.
Borde ni inte informera överviktiga personer om att de inte är välkomna att åka, innan de betalar 375 kronor?
– Det är ju lite från fall till fall, hur man är byggd. Det går inte att sätta någon viktgräns. Alla är välkomna och vi försöker anpassa så långt det går."
Överviktiga är väl visst välkomna att åka. Saker som är tillräckligt stora för dem. Precis som jättelånga människor är välkommen att åka saker som är tillräckligt stora för dem (vissa karuseller har övre längdgräns) och precis som kortväxta personer är välkomna att åka saker som är tillräckligt små för dem (med tanke på att många karuseller har en undre längdgräns). En person som väger 140 kg men är 185 lång och gjord av muskler kommer säkert inte ha något problem att åka någonting. En person som väger 90 kg men är 160 cm lång och där allt fett sitter kring rumpan och magen kanske får problem att åka vissa saker. Inte p.g.a övervikten men precis som det står i artikeln så beror det ju på hur fettet är disponerat.
Överviktiga är väl visst välkomna att åka. Saker som är tillräckligt stora för dem. Precis som jättelånga människor är välkommen att åka saker som är tillräckligt stora för dem (vissa karuseller har övre längdgräns) och precis som kortväxta personer är välkomna att åka saker som är tillräckligt små för dem (med tanke på att många karuseller har en undre längdgräns). En person som väger 140 kg men är 185 lång och gjord av muskler kommer säkert inte ha något problem att åka någonting. En person som väger 90 kg men är 160 cm lång och där allt fett sitter kring rumpan och magen kanske får problem att åka vissa saker. Inte p.g.a övervikten men precis som det står i artikeln så beror det ju på hur fettet är disponerat.
Nej snälla. Lägg ner det här. Det är inte Lisebergs fel att hon är fet. Hela samhället är inte anpassat till alla. Liseberg är verkligen inte anpassat för alla. Det är ett helt frivilligt nöjesfält. Om du är för lång, för kort, gravid, har hjärtproblem, har ryggproblem eller är för överviktig så kommer du inte kunna åka allting. Väljer du att ändå lösa åkpass så är det ditt egna frivilliga val och det finns saker som ALLA kan åka. Man kan inte rå för att man är 220 cm lång, eller 130 cm lång. Men vikten har man alltid en viss möjlighet att ändra på. Kränkt? Löjligt!
Facebookpaus
Jag har avaktiverat mitt facebook-konto för ett litet tag. Vi får se hur länge jag klarar att hålla mig borta. Och vi får se om det förändrar mitt liv på något sätt. Med tanke på att min familj tycker att jag sitter för mycket vid facebook så kan vi ju hoppas att de uppskattar det nu i alla fall...
Det spännande livet med en 1½-åring. Del 6
- Det står en kastrull bland era skor ?!
- Ehh, ja... det gör ju det ja.
En kompis tittade in en snabbis helt spontant varav denna lilla ordväxling följde ;)
- Ehh, ja... det gör ju det ja.
En kompis tittade in en snabbis helt spontant varav denna lilla ordväxling följde ;)
Ingen lärka precis
Jag kan ju inte påstå att jag kvittrar som en lärka när jag tvingas kliva upp 05:30 på morgnarna. Det är något som känns snett när jag går upp, fast Theodor fortfarande sover. Som att det är inprintat i mig att jag ska passa på att sova när han sover. Som att det jag gör är fel och snett och tokigt.
Det är morgnar som denna som man får påminna sig om att man faktiskt tycker om sitt jobb... och att jag får sova lite längre imorgon...
Det är morgnar som denna som man får påminna sig om att man faktiskt tycker om sitt jobb... och att jag får sova lite längre imorgon...
Snart kommer dessutom ett inlägg om det konstanta dåliga samvete jag lever med.
Älskade Theodor, jag vill ju stanna hemma med dig istället för att jobba.
Älskade Theodor, jag vill ju stanna hemma med dig istället för att jobba.
Komplimang
Sagt av patient på jobbet:
"Du måste vara en riktigt snäll människa. Det syns på dig"
*glad*
"Du måste vara en riktigt snäll människa. Det syns på dig"
*glad*
Lilla Tilde
Idag har jag fått träffa och mysa med lilla lilla Tilde. Så himla gosig! Sofie och Johan har gjort ett mycket bra jobb ;)
