Du är bara avundsjuk!
Varför är det så att så många drar upp argumentet "du är bara avundsjuk" när någon har en lite mer kritisk åsikt? Måste man vara avundsjuk för att inte hålla med någon? Missförstå mig rätt, jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver yttra kritiska åsikter om någon annan, men i vissa fall så inbjuds det till att uttrycka sin åsikt. (oftast på internetforum eller bloggar.) Jag har två tydliga exempel som jag tänkte ta upp för att demonstrera detta:
Skönheten ligger i betraktarens öga heter det. Det måste ju betyda att varje person äger rätten att uppleva att någonting kan vara fint, eller mindre fint. Om någon lägger ut en bild på sig själv och jag inte tycker att personen är fin. Är jag avundsjuk då? Kan man helt enkelt inte bara tycka annorlunda? Alla människor har ju sin bild av vad de tycker är fint när det kommer till skönhetsideal. Vissa tycker att smala människor är fina, andra föredrar mulliga. Vissa gillar stora bröst, andra små. Vissa tycker att blondiner är snyggare, andra föredrar brunetter. Och tur är väl det? Livet skulle ju bli högst ointressant om alla tyckte samma. Så varför ska alla med en annan åsikt kallas avundsjuka?
En person som jag kände till hade en blogg. Där skrev "hen" (se, jag är genuspolitiskt korrekt!) om sitt liv och leverne. Ofta skrev hen om saker som skulle köpas eller som hade köpts till boendet. Ibland skrev hen om kärleken till sin familj. Ibland skrev hen om att hen ville minska i midjeomfång.
Då kom ett svar som ett brev på posten: "du är bara avundsjuk".
Ok, nu blev det här en halv novell, men så går det när man funderat på något en längre tid innan man fått tid att skriva ner det.
Så hur ligger det till nu då. Är du avundsjuk på alla som inte ser likadana ut som dig, eller som inte lever som dig? Eller tror du att alla är avundsjuka på just ditt liv? Ge mig feedback tack :)
Intressant frågeställning.
Jag tror att det många gånger är så att folk kan vara avundsjuka på personer som har något de själva inte har, eller som vågar satsa och lyckas, medan de själva inte vågar ta språnget. Jag har själv varit avundsjuk på människor, det ska erkännas, och försöker då hitta fel om det så bara är en finne på näsan.
Men precis som du skriver så är det långt ifrån alltid man är avundsjuk bara för att man inte håller med. Alla har vi rätt att tycka olika, tack och lov.
Jag känner igen ditt första exempel väl. Internet är fullt av folk som vill ha "ärliga svar" men som inte kan ta att folk har en avvikande åsikt. Själv orkar jag inte lägga varken tid eller energi på sådana frågeställningar, jag ignorerar dem helt enkelt. Livet har lärt mig att välja de tillfällen jag går ut med åsikter eller kommentarer som riskerar att väcka negativa känslor hos andra, jag sparar dem till saker jag tycker är viktiga. Annars försöker jag knipa igen och inte säga något alls, eller möjligtvis vinkla det jag säger på något lindrigare sätt. Diplomati typ. Förr gapade jag ut mina åsikter högt och lågt vilket kanske kunde uppfattas som osympatiskt, jag vet inte.
Jag tycker definitivt att vi alla ska ha våra egna åsikter, att vi ska stå för det vi tycker och det ska inte behöva pekas ut som avundsjuka. Men vi kan välja hur vi säger något, eller om det är värt konsekvenserna att säga något alls. Typ så.
Så sant, så sant
SÅ SANT!! Du är en mycket klok person. Det känns som om väldigt många vill ses, höras och synas idag. Allt ska läggas ut i olika forum på nätet och man söker bara bekräftelse. Kan inte folk fatta att man faktiskt har ett eget ansvar för sitt liv och leverne? Ja, ja.... man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara :)
