man skulle ju kunna tro att jag, när jag nu är i örebro och ska upp tidigt, borde lägga mig tidigt. men jag har så svårt att komma till ro när jag befinner mig så långt bort från min familj. jag har svårt att koncentrera mig och jag fastnar på facebook och familjeliv som ett sätt att distrahera mig från saknaden och oron. så nu är klockan midnatt och alarmet på mobilen ringer om 5½ timma och jag är både jättetrött och inte alls trött. ringde min nattuggla till man för att säga godnatt men han klickade mig så jag antar att han sover. fast orolig blir jag ju. tänk om det hänt något. tänk om han är på sjukhus med theodor. tänk om han är sur på mig. tänk om tänk om tänk om. det värsta är dessutom att det är typ 63 timmar tills jag får träffa dem igen. 63 timmar. det är ju aplång tid.

jag uppskattar verkligen att jag får bo här hemma hos familjen jonasson/karlsson! det är guld värt och underlättar så mycket för mig. men jag kan inte komma till ro. usch. 63 timmar...