Allnighters...for motivated students?
Kroppen värker av trötthet. Hela natten satt jag uppe och skrev. Och skrev och skrev och skrev. Musklerna i axlarna och nacken varnar mig att de snart tänker krampa om jag inte lägger mig, men inte får de vila än. Theodor är vaken och uppe och snart ska vi äta frukost. Det var inte den första helnatten jag pluggat men förhoppningsvis den sista. Pust...
Det spännande livet med en 1½-åring. Del 13
Dagishämtning med barn som snart är två:
Det börjar bra... Skiner upp när man ser mamma, följer med frivilligt till kapprummet, bär sin väska själv och tar på jackan = Mamma glad och stolt
BRYYYT !!! Tvåårstrotset slår på.....
Inte vilja knäppa jackan, inte vilja ta på skor, absolut inte vilja ta på vantar, inte röra sig ur fläcken på trappen, inte vilja åka sulkyn, inte vilja hålla mammas hand, stå en evighet och sura vid grinden, kasta sig på marken när mamma igen försöker med sulkyn = Mamma trött och frustrerad
Swish.... Tvåårstrotset slår av....
Gå snällt och fint och hålla mamma i handen = mamma glad och stolt
BRYYYYT ! Tvåårstrots på igen....
Inte vilja hålla mammas hand. Vilja springa åt helt annat håll. Inte vilja åka sulky. Skrika som en galning när man blir placerad i sulkyn i alla fall och skrika hela vägen hem = Mycket trött mamma
Oh well, snart får den här följetongen byta namn till "Det spännande livet med en 2-åring"
Det börjar bra... Skiner upp när man ser mamma, följer med frivilligt till kapprummet, bär sin väska själv och tar på jackan = Mamma glad och stolt
BRYYYT !!! Tvåårstrotset slår på.....
Inte vilja knäppa jackan, inte vilja ta på skor, absolut inte vilja ta på vantar, inte röra sig ur fläcken på trappen, inte vilja åka sulkyn, inte vilja hålla mammas hand, stå en evighet och sura vid grinden, kasta sig på marken när mamma igen försöker med sulkyn = Mamma trött och frustrerad
Swish.... Tvåårstrotset slår av....
Gå snällt och fint och hålla mamma i handen = mamma glad och stolt
BRYYYYT ! Tvåårstrots på igen....
Inte vilja hålla mammas hand. Vilja springa åt helt annat håll. Inte vilja åka sulky. Skrika som en galning när man blir placerad i sulkyn i alla fall och skrika hela vägen hem = Mycket trött mamma
Oh well, snart får den här följetongen byta namn till "Det spännande livet med en 2-åring"
Balsam-metoden, efter fyra veckor.
Ja altså, jag hade ju tänkt uppdatera det här lite oftare, men så kom livet emellan och inga bilder blev tagna och så ville jag inte uppdatera utan bild. Nu har jag inte använt schampoo på ca 4 veckor. Så frågan är ju uppenbar: Hur är håret?
Svar: Jo, håret är mjukare. Jag märker ingen direkt skillnad på hur snabbt det blir fett men det känns lenare och mjukare. Jag kom på igår att jag faktiskt inte borstar håret längre. Det behövs liksom inte. Jag reder ut det med fingrarna bara. Lite vågigare är det men jag hoppas att det kommer bli ännu mer när håret blir lite längre. Vågorna syns mest när håret är lite fuktigt efter tvätt. Då ser det ut ungefär såhär:
Svar: Jo, håret är mjukare. Jag märker ingen direkt skillnad på hur snabbt det blir fett men det känns lenare och mjukare. Jag kom på igår att jag faktiskt inte borstar håret längre. Det behövs liksom inte. Jag reder ut det med fingrarna bara. Lite vågigare är det men jag hoppas att det kommer bli ännu mer när håret blir lite längre. Vågorna syns mest när håret är lite fuktigt efter tvätt. Då ser det ut ungefär såhär:
David tog dock ett kort på mig och Theodor och jag upptäckte att håret ser ganska fett ut, fast det är det inte...
Men jag ska testa att skölja mer noggrant i fortsättningen eller kanske testa ett annat balsam som är lite lättare. Å andra sidan har jag fortfarande lite problem med frissigt hår (trots att jag slutat använda frottéhandduk till håret vilket sägs vara en stark anledning till frissigt hår) och för det ska man ju ha ett mer vårdande balsam så jag får se.
Men jag ska testa att skölja mer noggrant i fortsättningen eller kanske testa ett annat balsam som är lite lättare. Å andra sidan har jag fortfarande lite problem med frissigt hår (trots att jag slutat använda frottéhandduk till håret vilket sägs vara en stark anledning till frissigt hår) och för det ska man ju ha ett mer vårdande balsam så jag får se.
Såhär ser jag ut idag:
Om ni undrar över Theodors stövel (vilket ni givetvis inte gjorde eftersom ni tittade på mitt hår, men gör nu eftersom jag drog uppmärksamhet till den) så råkar det vara så att han älskar sina stövlar och gärna promenerar runt i en eller båda :)
Nåja, uppdatering om håret följer, men kan dröja...
Nåja, uppdatering om håret följer, men kan dröja...
Om vänner och att ta ställning
Jag är just nu inne i en fundering som håller på att ta form. En känsla av att jag måste ta ställning i en relation som förändrats. Jag får som alltid ett behov av att blogga när jag är i en sådan här fas fast jag vet inte vad jag ska skriva om det för jag vet inte hur jag känner. Är jag arg, ledsen, sorgsen, förvirrad, förbannad, frustrerad? Jag vet inte men förhoppningsvis klarnar det snart. Jag måste besluta mig för vilken handling jag tänker ta. Jag tror jag ska diskutera det med min bättre hälft. "My person". (alla som kollar på greys anatomy vet vad jag menar när jag säger "my person" ;)
Oavsett vad jag beslutar att göra tror jag inte att det kommer såra några känslor. Ibland blir det ju bara så att man slutar bry sig, eller hur?
Oavsett vad jag beslutar att göra tror jag inte att det kommer såra några känslor. Ibland blir det ju bara så att man slutar bry sig, eller hur?
Du är bara avundsjuk!
Länge har jag funderat på det här fenomenet med att alla gapar om "avundsjuka" så fort man uttrycker en avvikande åsikt om skönhetsideal eller livsstil. Så nu kommer ett blogginlägg om detta och jag uppmuntrar er att gärna ta en minut och kommentera med era tankar om saken.
Varför är det så att så många drar upp argumentet "du är bara avundsjuk" när någon har en lite mer kritisk åsikt? Måste man vara avundsjuk för att inte hålla med någon? Missförstå mig rätt, jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver yttra kritiska åsikter om någon annan, men i vissa fall så inbjuds det till att uttrycka sin åsikt. (oftast på internetforum eller bloggar.) Jag har två tydliga exempel som jag tänkte ta upp för att demonstrera detta:
Varför är det så att så många drar upp argumentet "du är bara avundsjuk" när någon har en lite mer kritisk åsikt? Måste man vara avundsjuk för att inte hålla med någon? Missförstå mig rätt, jag tycker inte att man nödvändigtvis behöver yttra kritiska åsikter om någon annan, men i vissa fall så inbjuds det till att uttrycka sin åsikt. (oftast på internetforum eller bloggar.) Jag har två tydliga exempel som jag tänkte ta upp för att demonstrera detta:
Exempel 1: På forumet familjeliv startas det ibland trådar som heter "vad tycker du om min kropp" (eller hår, eller utseende eller annat likvärdigt ytligt trams) Dessa trådar är givetvis ingenting som någon med en gnutta självrespekt skulle starta men ändå, de finns. Majoriteten av alla svar är "Åh, du är jättefin" men sedan kommer ibland något svar som uttrycker en avvikande åsikt. "nej, jag tycker inte du är snygg". Om man nu ska lägga ut en sådan tråd på internet så får man ju faktiskt räkna med att det finns folk som tar dig på orden och säger vad de tycker. Oftast har trådskrivaren också skrivit att de som svarar ska vara ärliga. Men när dessa människor skriver vad de tycker så kommer det alltid, utan undantag: "du är bara avundsjuk".
Skönheten ligger i betraktarens öga heter det. Det måste ju betyda att varje person äger rätten att uppleva att någonting kan vara fint, eller mindre fint. Om någon lägger ut en bild på sig själv och jag inte tycker att personen är fin. Är jag avundsjuk då? Kan man helt enkelt inte bara tycka annorlunda? Alla människor har ju sin bild av vad de tycker är fint när det kommer till skönhetsideal. Vissa tycker att smala människor är fina, andra föredrar mulliga. Vissa gillar stora bröst, andra små. Vissa tycker att blondiner är snyggare, andra föredrar brunetter. Och tur är väl det? Livet skulle ju bli högst ointressant om alla tyckte samma. Så varför ska alla med en annan åsikt kallas avundsjuka?
Skönheten ligger i betraktarens öga heter det. Det måste ju betyda att varje person äger rätten att uppleva att någonting kan vara fint, eller mindre fint. Om någon lägger ut en bild på sig själv och jag inte tycker att personen är fin. Är jag avundsjuk då? Kan man helt enkelt inte bara tycka annorlunda? Alla människor har ju sin bild av vad de tycker är fint när det kommer till skönhetsideal. Vissa tycker att smala människor är fina, andra föredrar mulliga. Vissa gillar stora bröst, andra små. Vissa tycker att blondiner är snyggare, andra föredrar brunetter. Och tur är väl det? Livet skulle ju bli högst ointressant om alla tyckte samma. Så varför ska alla med en annan åsikt kallas avundsjuka?
Exempel 2: (för att inte lämna ut personen ska jag försöka att anonymisera detta så långt det går)
En person som jag kände till hade en blogg. Där skrev "hen" (se, jag är genuspolitiskt korrekt!) om sitt liv och leverne. Ofta skrev hen om saker som skulle köpas eller som hade köpts till boendet. Ibland skrev hen om kärleken till sin familj. Ibland skrev hen om att hen ville minska i midjeomfång.
En person som jag kände till hade en blogg. Där skrev "hen" (se, jag är genuspolitiskt korrekt!) om sitt liv och leverne. Ofta skrev hen om saker som skulle köpas eller som hade köpts till boendet. Ibland skrev hen om kärleken till sin familj. Ibland skrev hen om att hen ville minska i midjeomfång.
Ibland fick hen kommentarer på sina blogginlägg. Oftast var det i stil med "åh vad fint, åh vad du är lyckligt lottad eller åh vad du är duktig som kämpar med träningen". Men ibland kom det en kommentar som ställde frågan hur hen till exempel hade råd att inhandla så mycket, eller varför hen åt kebab när den igår pratat om att träna?
Då kom ett svar som ett brev på posten: "du är bara avundsjuk".
Då kom ett svar som ett brev på posten: "du är bara avundsjuk".
Måste man vara avundsjuk för att man ifrågasätter? Om man tycker att någon har ett beteende som kan anses oansvarigt. Betyder det att man är avundsjuk? Alla människor strävar väl efter att få det liv som de vill ha? För vissa är det familjelivet som är eftersträvansvärt, för andra är det flashiga möbler, för en tredje kanske det är frihet och möjlighet att resa runt i världen? Om du säger till mig att du har så dåligt ställt, men sedan slänger pengar på att byta ut hela ditt möblemang hemma, och jag ifrågasätter det... Är jag avundsjuk då?
Ok, nu blev det här en halv novell, men så går det när man funderat på något en längre tid innan man fått tid att skriva ner det.
Så hur ligger det till nu då. Är du avundsjuk på alla som inte ser likadana ut som dig, eller som inte lever som dig? Eller tror du att alla är avundsjuka på just ditt liv? Ge mig feedback tack :)
Ok, nu blev det här en halv novell, men så går det när man funderat på något en längre tid innan man fått tid att skriva ner det.
Så hur ligger det till nu då. Är du avundsjuk på alla som inte ser likadana ut som dig, eller som inte lever som dig? Eller tror du att alla är avundsjuka på just ditt liv? Ge mig feedback tack :)
Känslan när man tror att livet är över.
Igår fick Theodor feberkramp. Han krampade i nästan 10 minuter och vi fick åka ambulans med blåljus till NÄL.
Vi stannade för observation över natten. De konstaterade att han har en virusinfektion i halsen och att det är det som orsakar febern. De sa också att han hade en atypisk kramp eftersom han vid tre tillfällen sedan vi kom till sjukhuset började rycka igen, framförallt i benen. Så vi kommer bli kallade för att göra ett EEG om en dryg vecka.
De säger att feberkramp är ofarligt. Men känslan när man står där, maktlös, med sos i telefonen och de upprepade gånger frågar om han andas...och man inte vet. När de tankar som går genom huvudet är att livet tar slut här och nu. Att det barn som betyder mer än allt är på väg att försvinna från oss... Den vill jag aldrig aldrig mer uppleva!
Vi stannade för observation över natten. De konstaterade att han har en virusinfektion i halsen och att det är det som orsakar febern. De sa också att han hade en atypisk kramp eftersom han vid tre tillfällen sedan vi kom till sjukhuset började rycka igen, framförallt i benen. Så vi kommer bli kallade för att göra ett EEG om en dryg vecka.
De säger att feberkramp är ofarligt. Men känslan när man står där, maktlös, med sos i telefonen och de upprepade gånger frågar om han andas...och man inte vet. När de tankar som går genom huvudet är att livet tar slut här och nu. Att det barn som betyder mer än allt är på väg att försvinna från oss... Den vill jag aldrig aldrig mer uppleva!
Sena tankar...
Nu är det snart läggdags. I huvudet trängs allehanda tankar. (som vanligt kanske)
Igår hade vi "alla björckars dag". Jag, Maken David, Barnet Theodor, Mamma Ulrika, Morbror Anders, Moster Chatrin, Kusin Emma och Kusin Karin åkte till Lysekil och havets hus. Det var jättemysigt och trevligt. Det enda lilla störningsmomentet var väl att min sömnbrist gjorde sig påmind ifråga om att jag blev galet stressad av att Theo skrek som en uttråkad 1½-åring kan göra ibland (när vi satt och skulle äta) och att det ledde till en känsla av att panikångesten var nära föreliggande.
Men på det stora hela var det himla trevligt. Lysekil är en mysig stad. Ska nog se om jag kan ta med David och Theo dit någon dag och bara promenera runt och mysa.
Andra funderingar jag brottas med just nu är att jag önskar att jag ville träna. Det skulle vara så skönt att pressa sig själv, svettas och samtidigt känna hur man blir starkare, smidigare, smalare och får bättre kondition. Att helt svettig få ta en dusch och sedan känna sig pigg och uppfriskad. Mmm, det låter så skönt. Men... Jag kan verkligen inte få mig till att träna. Jag tycker inte att det är kul. Alls. Jag hatar att springa. Jag tycker det är sååå tråkigt att lyfta vikter. Jag skulle väl kunna tänka mig något pass i stil med aerobics. Men då sätter ju tiden och ekonomin käppar i hjulet. Fast jag önskar att jag tyckte att det var roligt att träna. Jag är sugen.
Sedan tänker jag också på att vi imorrn ska starta ett "nytt" liv. Det är ju så med förhållanden att man ibland fastnar i vissa hjulspår som en eller båda inte riktigt trivs med. Så efter några intressanta diskussioner här de senaste dagarna har vi nu kommit fram till att vi ska städa lite varje dag. (what, tänker kanske du. det är klart att man städar lite varje dag. men nej, jag och maken är både lata och tycker det är tråkigt att städa...) Och sedan ska vi dessutom INTE sitta vid datorn när båda två är hemma. Vi låter datorerna stjäla så mycket tid från oss. Tid som man skulle kunna spendera tillsammans eller med att göra något nyttigt istället. Först sa vi att vi inte skulle använda datorerna alls på en månad. Men så kom vi på att det spelar ju faktiskt ingen roll när man är ensam hemma. Så då sa vi så istället. Jag hoppas att detta kommer leda till att vi blir mer organiserade, kreativa och roliga.
Ja, så varför skriver jag allt detta i min blogg? Jag inser ju att det säkert är rätt tråkigt för er att läsa. Men jag vill göra sådana här tankeinlägg för mig själv ibland. För att jag tycker att det är intressant att gå tillbaka i bloggen och läsa. Om jag kunde lösenordsskydda vissa inlägg så skulle jag det. Men nu går det inte så då får ni stå ut med mina svamlande funderingar.
Night night
Igår hade vi "alla björckars dag". Jag, Maken David, Barnet Theodor, Mamma Ulrika, Morbror Anders, Moster Chatrin, Kusin Emma och Kusin Karin åkte till Lysekil och havets hus. Det var jättemysigt och trevligt. Det enda lilla störningsmomentet var väl att min sömnbrist gjorde sig påmind ifråga om att jag blev galet stressad av att Theo skrek som en uttråkad 1½-åring kan göra ibland (när vi satt och skulle äta) och att det ledde till en känsla av att panikångesten var nära föreliggande.
Men på det stora hela var det himla trevligt. Lysekil är en mysig stad. Ska nog se om jag kan ta med David och Theo dit någon dag och bara promenera runt och mysa.
Andra funderingar jag brottas med just nu är att jag önskar att jag ville träna. Det skulle vara så skönt att pressa sig själv, svettas och samtidigt känna hur man blir starkare, smidigare, smalare och får bättre kondition. Att helt svettig få ta en dusch och sedan känna sig pigg och uppfriskad. Mmm, det låter så skönt. Men... Jag kan verkligen inte få mig till att träna. Jag tycker inte att det är kul. Alls. Jag hatar att springa. Jag tycker det är sååå tråkigt att lyfta vikter. Jag skulle väl kunna tänka mig något pass i stil med aerobics. Men då sätter ju tiden och ekonomin käppar i hjulet. Fast jag önskar att jag tyckte att det var roligt att träna. Jag är sugen.
Sedan tänker jag också på att vi imorrn ska starta ett "nytt" liv. Det är ju så med förhållanden att man ibland fastnar i vissa hjulspår som en eller båda inte riktigt trivs med. Så efter några intressanta diskussioner här de senaste dagarna har vi nu kommit fram till att vi ska städa lite varje dag. (what, tänker kanske du. det är klart att man städar lite varje dag. men nej, jag och maken är både lata och tycker det är tråkigt att städa...) Och sedan ska vi dessutom INTE sitta vid datorn när båda två är hemma. Vi låter datorerna stjäla så mycket tid från oss. Tid som man skulle kunna spendera tillsammans eller med att göra något nyttigt istället. Först sa vi att vi inte skulle använda datorerna alls på en månad. Men så kom vi på att det spelar ju faktiskt ingen roll när man är ensam hemma. Så då sa vi så istället. Jag hoppas att detta kommer leda till att vi blir mer organiserade, kreativa och roliga.
Ja, så varför skriver jag allt detta i min blogg? Jag inser ju att det säkert är rätt tråkigt för er att läsa. Men jag vill göra sådana här tankeinlägg för mig själv ibland. För att jag tycker att det är intressant att gå tillbaka i bloggen och läsa. Om jag kunde lösenordsskydda vissa inlägg så skulle jag det. Men nu går det inte så då får ni stå ut med mina svamlande funderingar.
Night night
Imorrn smäller det...
...Övningstentan. Ja, jag tänker utgå ifrån att jag inte klarar den. (fast att jag givetvis ska göra mitt bästa) Jag tänker se det som en övning inför nästa tentatillfälle. Så kanske inte chocken blir så stor och överväldigande om det går käpprätt åt helskotta, eller lite åt helskotta också för den delen...
Så nu sitter jag här...igen. I mitt "home away from home"...igen. Och ska till skolan imorrn...igen. Och måste gå upp halv sex...igen. (Nåja, "måste" i det där sista påståendet är ju ganska relativt...men jag vill inte stressa på morgonen)
Och känner att jag inte har koll på något alls som rör forskningsmetodik. Wohoo... :/
Så nu sitter jag här...igen. I mitt "home away from home"...igen. Och ska till skolan imorrn...igen. Och måste gå upp halv sex...igen. (Nåja, "måste" i det där sista påståendet är ju ganska relativt...men jag vill inte stressa på morgonen)
Och känner att jag inte har koll på något alls som rör forskningsmetodik. Wohoo... :/
Tentaladda
Alla har vi ju våra små tricks för att få en tenta att bli uthärdlig. När jag senast skrev salstenta var det julmusten som var min kompis. (den och tomater, men nu ska inlägget handla om julmust tänkte jag. tomater kam man ju äta närsomhelst liksom)
Jag skrev, vad som kändes som, MASSOR av salstentor i termin tre och det gick jättebra då. Eftersom jag nu är väldigt nervös inför den här tentan tänker jag att jag kan peppa mig själv med lite små mentala tricks för att få upp självförtroendet och därmed förhoppningsvis göra bättre ifrån mig på fredag. Så min plan är att jag vill ha med mig julmust på tentan. Nu är det ju så då... att det är typ tre månader kvar till jul. Och det kan ju vara lite i tidigaste laget för julmusten att befinna sig på hyllorna i affärerna... Men, jag läste på någon sida att vecka 40 är den tidigaste veckan som affärerna får börja sälja julmusten (konstig regel, vem bestämde den? Statliga julmustverket?) så då finns det ju ändå en chans att jag kan få tag i min älskade julmust till tentan.
Hmm.. ni kan väl hålla utkik? Hittar ni någon så ring mig omedelbums!
Jag skrev, vad som kändes som, MASSOR av salstentor i termin tre och det gick jättebra då. Eftersom jag nu är väldigt nervös inför den här tentan tänker jag att jag kan peppa mig själv med lite små mentala tricks för att få upp självförtroendet och därmed förhoppningsvis göra bättre ifrån mig på fredag. Så min plan är att jag vill ha med mig julmust på tentan. Nu är det ju så då... att det är typ tre månader kvar till jul. Och det kan ju vara lite i tidigaste laget för julmusten att befinna sig på hyllorna i affärerna... Men, jag läste på någon sida att vecka 40 är den tidigaste veckan som affärerna får börja sälja julmusten (konstig regel, vem bestämde den? Statliga julmustverket?) så då finns det ju ändå en chans att jag kan få tag i min älskade julmust till tentan.
Hmm.. ni kan väl hålla utkik? Hittar ni någon så ring mig omedelbums!
