...av mitt studentliv.

Just nu är det hektiskt. Så hektiskt. Två uppgifter kvar att göra. En stor och en större! Sjukdomar i hemmet varvas med plugg på nätterna och en julstress som bara ökar eftersom vi inte hinner julhandla, eller städa, eller tvätta. Bra underlag för studiero...INTE !

Idag hade jag helt tappat bort vilken dag det var och blev påmind av min skrivpartner att vi hade seminarium hela eftermiddagen. Som vi INTE är förberedda på men vi får prata på och hoppas på det bästa.

Det känns som att allt rasar just nu. Fast jag vet att det egentligen bara är i mitt huvud.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag valde att skriva ihop med Christian. Hans enorma tålamod och lättsamhet har gjort att jag inte helt gått under. Fantastiskt.

Planen: Åka till stan medan David ändå var i skolan. Köpa så mycket julklappar jag kunde hitta. Se till att jag fick köpt julklapparna till David speciellt. Passa på att köpa lite julmat som vi ska ha på juldagen.

Förberedelserna: Hämtade gamla större sulkyn i källaren. (eftersom man kan lasta mer saker på den... här skulle shoppas!) Fick brottas med 100kg cykel och världens spretigaste trehjuling samt liten "trådback" på hjul som nu är i tusen bitar.

Utförandet: Insåg att sulkyn inte gick att köra så bra, tänkte: Skit samma, det går nog. Missade bussen. Släpade gnisslig trög-som-satan-sulky till stan. Kom in i en affär. Folk överallt. Sulky som inte ville svänga. Theodor som ville pilla på allt. Gamla tanter som var tvungen att titta på preciiiiis det som jag tittade på.

Resultat: Tunnelseende, hjärtklappning. Vi åkte hem utan att ha handlat något.

Bättre lycka nästa gång?

När sonen går fram till laptopen och krafsar på musplattan. Sedan tittar på en och säger op op op samtidigt som han håller händerna framför sig, korsade vid handlederna och guppandes upp och ner...

...ja, då vet man att det bara är att sätta på gagnam style...