Igår var det partaj på buddys. Bowling och mat för att fira Madeleines 25-årsdag. Jättetrevligt hade jag, även om jag hade lite lätt ont i magen hela dagen. När vi skulle gå hem dock protesterade magen rätt rejält! Man kan ju tro att det kanske var alkoholrelaterat eftersom jag varit på krigen, men eftersom jag bara druckit en (!) öl på buddys och en plastkopp med smultronvin efter det så var jag inte det minsta full.

Inatt sov jag 1½ timma i sängen. Sedan var det kört.
Upp och kräkas. Magen värkte något fruktansvärt :(
Klarade inte att ligga platt efter det så jag spenderade resten av natten i mammas recliner. Ihopkrullad till en liten boll.

Idag har jag haft ont ont ont i magen. Ont ont. Skulle egentligen ha hört av mig till en kompis men det enda jag kunnat fokusera på är vilken ställning att sitta i för att inte magen ska göra så ont. Bästaste mamma tog med Theodor på promenad så jag fick sova en stund på dagen.

När vi kom hem tog jag en brustablett för magkatarr och visst har det hjälpt. Så jag kan nog konstatera att det är det jag har... och att jag INTE skulle ha ätit de där pommes friten igår för min mage har redan innan demonstrerat att den inte gillar friterat.

Skitmage...

Det är stunder som den här som jag inte får tänka. Det är bara att göra. Just keep swimming. Just keep swimming.

Det hade varit skönt om David inte slutade 20.00 just idag :(

Ytterligare en helgkväll går åt till plugg. Men idag har jag sällskap av sura vingummin så det funkar rätt bra. Massa E-nummer är det i dem dessutom ;) Nyttigt och bra. Jag lär få huvudvärk snart men det struntar jag i. Jag är sjuk ändå.

Det är ju helt galet att varenda j*vel jag har på facebook skriver uppdateringar om fester, fredagsmys och glädje över att få slappna av i helgen tillsammans med bilder på sagda fredagsmys, när jag sitter och inser att den här helgens alla barnfria (när theo sover) timmar kommer gå åt att plugga. Jag har aldrig varit med om en liknande översvämning av myspysuppdateringar på samma kväll tidigare.

Jag hatar att plugga. HATAR. Särskillt när jag måste lägga helgerna på det.

Jag hatar C-uppsats.

Jag hatar artiklar

Jag hatar att vara såhär bitter.

Bokstavligt talat så ramlar saker loss. Nyss ramlade en bit av min ståltråd som håller framtänderna på plats loss. (lång historia kort: 5 mm mellan framtänderna > tandställning i 4 år > tråd bakom alla framtänder så att de inte ska glida isär igen.)

Nu är det ju på den sidan där jag inte längre har någon glugg så jag tror inte att det är någon fara. Dessutom är det ju ganska skönt att kunna använda tandtråd mellan de tänderna igen.

Borde jag gå till tandläkaren? Antagligen, för att kanske höra om de kan tänka sig att ta bort den där förbaskade tråden när den nu faller i bitar ändå. Kommer jag att gå till tandläkaren? Nej. Inte utan dormicum, minst...

Ok, så nu är klockan snart midnatt och jag har nyss avslutat kritisk granskning av två artiklar. Frågor till seminariet nästa vecka är skrivna och hinner skickas in innan deadlinen imorrn.

Om jag någongång i framtiden skulle få för mig att vilja plugga mer så hoppas jag att någon slår mig väldigt hårt i huvudet så jag får tillbaka sans och vett. För det här är galet jobbigt. Nej, jag kan konstatera att jag verkligen inte är en sådan som tycker om att studera.

Imorrn blir det mera C-uppsats... Undrar när jag ska hinna plugga till tentan?

Imorrn ska jag bildbomba !!

Men inte idag, för idag ska jag dricka rosé, mysa med kusinas och ha en awesome time....

Ok, så nu måste jag gnälla lite...

Jag läser i en bok. Jag läser om det positivistiska paradigmet. Jag läser ett stycke om och om igen. Jag förstår inte, jag kan inte koncentrera mig och framförallt så är jag inte intresserad. Alls.

"As shown in table 1.2, a fundamental assumption of positivists is that there is a reality out there that can be studied and known (an assumption is a basic principle that is believed to be true without proof or verification). Adherents of positivism assume that nature is basically ordered and regular and that an objective reality exists independent of human observation. In other words, the world is assumed not to be merely a creation of the human mind. The related assumption of determinism refers to the positivists belief that phenomena are not haphazard, but rather have antecedent causes. If a person has a cerebrovascular accident, the scientist in a positivist tradition assumes that there must be one or more reasons that can be potentially identified. Within the positivist paradigm, much research activity is directed at understanding the underlying causes of phenomena" (Polit B, Beck C. Nursing research - generating and assessing evidence for nursing practice. 2012)

Förstår ni vad jag menar ? Tycker ni synd om mig?

Jag ska plugga. Någon av mina grannar borrar. Antingen är det renovering på g eller så är det någon nyinflyttad som vill sätta upp alla sveriges tavlor på sin vägg.

För en stund sedan tittade jag faktiskt in i badrummet för att se om de möjligvis tagit sig igenom väggen. Det borde ju vara helt omöjligt, men eftersom jag faktiskt kände mig tvungen att se efter kan ni få ett hum om ljudnivån...

Näe, plugg och grannar är en dålig kombo...

man skulle ju kunna tro att jag, när jag nu är i örebro och ska upp tidigt, borde lägga mig tidigt. men jag har så svårt att komma till ro när jag befinner mig så långt bort från min familj. jag har svårt att koncentrera mig och jag fastnar på facebook och familjeliv som ett sätt att distrahera mig från saknaden och oron. så nu är klockan midnatt och alarmet på mobilen ringer om 5½ timma och jag är både jättetrött och inte alls trött. ringde min nattuggla till man för att säga godnatt men han klickade mig så jag antar att han sover. fast orolig blir jag ju. tänk om det hänt något. tänk om han är på sjukhus med theodor. tänk om han är sur på mig. tänk om tänk om tänk om. det värsta är dessutom att det är typ 63 timmar tills jag får träffa dem igen. 63 timmar. det är ju aplång tid.

jag uppskattar verkligen att jag får bo här hemma hos familjen jonasson/karlsson! det är guld värt och underlättar så mycket för mig. men jag kan inte komma till ro. usch. 63 timmar...

Två dagar av 4½ avklarade. Igår var en mycket bra dag. Intressanta föreläsningar, kul att träffa klasskamraterna, bra dag helt enkelt. Idag var en segare dag :( Att sitta i nästan två timmar på en föreläsning om litteraturstudier, utan rast och dessutom när läraren drar över en kvart. Då är man lagom glad... Men efter det skrev vi vårt preliminära PM så det är i princip klart nu. Så det blev ju en bra avslutning på dagen ändå.
Imorrn väntar mera föreläsning om kvantitativ metod och sedan en eftermiddag som handlar om forskning inom arbetsterapi. Jag har inte alltför höga förhoppningar om det där... men men...
Torsdag blir förhoppningsvis bra... och så även fredag när jag ska åka heeeeeem till min älskade familj :D

Mitt hjärta brister vid tanken på att jag snart ska åka iväg och vara borta från Theodor ända tills fredag. Imorrn börjar skolan. Slutspurten. Jag måste tänka att jag gör detta för Theodors skull och att jag snart är klar. Snart snart.

Idag ska vi iväg på bröllop. Det blir Theodors första tillställning (ja, förutom hans egna dop då, men då var han ju liksom huvudpersonen... och för liten för att ställa till kaos egentligen). Kan ju säga att jag är en gosig blandning av nervös och förväntansfull. Det är ju roligt att få gå på bröllop, klä upp sig, komma ut och göra något. Men med en 87cm lång marodör så kan det ju gå hur som helst. Särskillt eftersom han är en inspector gadget och kan få sina armar att bli precis hur långa som helst.

Jag uppdaterar senare om hur det gick. Om vi överlever :P