Vi tog en paus idag med...

Det är ofta man ser små familjer som ger sken av att allt är så himla perfekt. Att kärleken till partnern är starkare än någonsin, att barnen alltid är små solstrålar och att det både hinns med att baka och laga mat, ha ett ständigt välstädat hem och självklart åks det på små utflykter där man sitter på en äng och har picknick a'la madicken.

Ska sanningen fram så är det högst få familjer som faktiskt lever så. De flesta familjer (även om de älskar varandra) lever i en ganska tråkig vardag med barn som testar tålamod, mamma scans köttbullar och ett boende som aldrig tycks bli helt städat. Frågar man dem om deras liv så berättar de givetvis aldrig om detta utan det ska bara framhävas hur underbart livet är!

Ofta känner jag mig ensam i tråkvardagen. Om vi är trötta och på dåligt humör här hemma och tjafsar med varandra så känns det som att vi är det enda paret i världen som har det såhär. Alla andra familjer dansar runt på sina regnbågar och gör inget annat än stöttar och kompletterar varandra...

...men idag var vi den familjen!

Idag var en sådan dag när jag verkligen kände mig lyckligt lottad. Solen sken och vi promenerade och småpratade och njöt av naturen och varandras sällskap. Theodor var ett förnöjt barn i barnvagnen och skogen visade sig från sin bästa sida! Vi levde verkligen drömmen. Jag tänkte på alla som har svårt att få barn och hur man hör om deras målbilder med barnvagnspromenader och familjelycka. Jag tänkte att idag lever jag deras dröm. Och hela vägen hem kändes det faktiskt som att jag dansade fram.

Nu är det städning och matlagning som gäller resten av dagen. Tillbaka till vardagen men det gör mig ingenting. Inte efter en sådan dag som vi har haft. Nästa gång vi hamnar i tråk-trött-tjafset ska jag gå tillbaka och titta på bilden i det här inlägget och minnas att vi också har bra dagar. Och minnas att vi också är den "perfekta familjen...