En morgon med ett barn på dåligt humör är ju som alla vet, mycket tålamodsprövande. Men idag inser jag att en morgon med ett barn på gott humör kan vara lite påfrestande det också.

 

Diskussion mellan mig och Theodor:

 

M - Ska du sätta på dig byxorna?

T - nejje!

M - Jo, men du måste ju ha byxor på dig på dagis.

T - neeeejje!

M - Här, du kan ju sätta på dig byxorna själv *lägger byxor på golvet framför Theodor som snabbt sätter på sig dem*

M - Ska jag hjälpa dig att knäppa dem?

T - Neeeeeeejje !!

M - Nähä, försök du själv en stund då.

[10 minuter senare]

M - Är du säker på att jag inte ska hjälpa dig att knäppa?

T - nejje.

M - Men prova att dra upp dragkejdan först då?

T - nejje.

M - Men titta här, du kan ju dra upp dragkejdor.

T - nej

M - Jo, men titta bara

T - nej.

M - jo, men här *visar*

T *rycker åt sig byxorna och springer iväg* - neeeeeejje

[5 minuter senare]

*klirr*

M - oj, vad var det? Var det knappen som ramlade av?

T - ...

M - Men Theodor, nu får vi byta byxor. De här har ju ingen knapp.

T - Nejje

M - Men knappen är borta. titta!

T - Neeeeejje !!! *springer in i ett hörn*

M - Men de har ju ingen knapp!!

T - Nej. 

 

Mellan alla dessa nej är han på mycket gott humör och försöker i skrivande stund knäppa ett par byxor utan knapp. Jag ger honom 5 minuter till. Sedan blir det hårdhandskarna som gäller eftersom vi måste till dagis snart. Åh puh...